L.

Försöka är hopplöst när det alltid slutar på samma sätt.
Du hade mig precis bakom dig,
man jag försvinner bort.
Bort ifrån dig men då även ifrån mig själv.
Dina ord får mig att inse att tillit inte är något att tro på.
Speciellt inte när du visat motsatsen i för många år.
Du gör så att jag fryser mig själv inne,
och bakom dessa väggar av is finns bara ett trasigt jag kvar.
Vad är jag ens?
Bör jag lita på någon igen?
Vem har jag?
Vilka är ni?
Du hade mig lindat kring ditt finger i många år,
och nu sliter du sönder din skapelse i bitar.
Låt mig få försvinna. Låt mig få komma bort.
Jag vill inte känna, jag vill inte se.
Min framtid, mina så kallade ”drömmar”,
bör jag radera allt? Betyder vi något för dig?

Du får mig att tappa greppet över mitt liv, mitt allt
och jag som äntligen ville hitta tillbaka.
All min kraft har du sugit åt dig,
hoppas det gör dig lyckligare.
Två månader kvar och allt jag känner är;
frustration, besvikelse, ambivalens och hopp.
Jag har ett litet hopp om att den där inte ska få leva som jag gjort,
om man ens kan kalla det för liv, vad vet jag.
Men det behövde jag ju inte oroa mig för, eller?
Av alla på denna jord så var det du,
den som stod mig närmast, den jag skulle dö för,
som lämnar mig ensam kvar.
Du har nu kraschat min värld och ja,
det har du lyckats med för många gånger.
Din osäkerhet och ditt avvikande sätt att vara skrämmer mig...
men har aldrig vågat säga det till dig för du hade min respekt.

När jag var liten var jag rädd för monstret under sängen.
Jag var rädd för att bli lämnad ensam – separationsångest.
Nu är det inte så längre, nu är det ni som är min största rädsla,
en rädsla man inte ska ta lätt på.
du särade på oss redan från början,
men vi kämpade precis som om vi vore en familj.
du har ditt nu och jag har nog förhoppningsvis mitt snart.

Tack för att du fick mig att förstå ordet trygghet.
Det började jag känna den dagen då jag flyttade hemifrån
och du vet vad jag har gått igenom sedan dess.
Jag önskar bara att jag hade fått vara det barn vi alla behöver få vara...

Du var min hjälte, min dag, mi madre.