cinema-time and i need a new tee.

jag tror jag faller. jag faller ner igen. jag ber inte att någon ska komma och rädda mig då jag vill lyckas klättra upp igen på egen hand. vet inte hur länge detta idiotiska ska vara men det får gå. imorgon blir det jobb just like yesterday... sedan blir det sthlm i helgen.

I'll be brave.

Sitter bredvid en man på cirka 65 år och härligt nypensionerad. Roligt nog så sitter han där med en Extra-tidning och läser serierna och horoskåp. Det fick göra min dag då jag ännu skrattar lite smått åt det.

I had a feeling that i could be someone but ouch, i was so fucking wrong. But im still HAPPY. Suck on that, you cant hurt me, not anymore.


I just wanna dance around the table.


Det som får mig att finna intresset är att minnena med dig blir starka och klara på ett sätt jag icke trodde var möjligt.
Ditt leende, dina ögon...
Fast det är nog du, ditt jag och mitt Du, som gör att varje ny dag är värld att kämpa för.
Men det roliga är att jag inte längre behöver kämpa för jag vaknar upp i en värld då jag inte ser negativt på det som varit och varje ny dag välkomnar jag med öppna armar. Allt detta tack vare dig.
Jag har alltså kommit fram till att jag mår bra. Och det är ingen som vet om vem denna personen i fråga faktiskt egentligen är. Lustigt nog.
Ha en fin dag, jag drar mig mot jobbet.


Still bright, still colorfull.

Väntan. Saknad. Förväntan. Ja, ni känner väl till känslan - kärlek. När vet man att "nu är det rätt"? Jag har länge haft tankarna i huvudet men aldrig funnit något svar. Kanske är menat att jag ska stå ensam kvar. Många tankar snurrar runt i skallen och allt jag gör är att försöka få fram ett vettigt svar.


One step closer.

Darling, don't be afraid, i Will be brave.
You're standing in front of me and all i wanna do is take one step closer you.

I promise, i'll love you for a thousand years but only if i can take one step closer.


Christmas spirit

I torsdags blev det en del jobb vilket resulterade i något bra då jag senare på kvällen gick vinterljusen med en ljungsbrobo. Uppskattar man sånt (som jag) så var det värt att gå, faktiskt. Sen i fredags åkte jag direkt från jobbet i Linköping vidare mot Sthlm för att träffa fint folk i en fin men otroligt stressig stad. Jävla fin helg var det i alla fall. Nu sitter man på väg hem med en kärring skrikandes i ena örat och en annan kärring vid namn, Evelina vilhelmsson tätt intill. Nu är vi snart framme i Norrköping för att sedan dra vidare mot Finspång. Imorgon väntar Nässjö finbesök och sedan blir det skola onsdag för att sedan jobba på tors och fredag. Ha en fin jul.... Det ska jag ha!


RSS 2.0