L.

tystnaden välkomnar mig där jag ligger helt tom och ensam .
hatar ensamheten och skräcken för ensamnhet står verkligen i centrum för min del . blir lite smått panikit galen .

ni räddade mig från min gråa trista vardag som gick ut på att ligga i sängen och grubbla . nu har jag knappt ingen ensamtid - vilket är bra för min del .

jag har så in i helvetes blandade känslor just nu . vill jag flytta hem till mor min igen ? lämna allt här nere för att flytta upp till en håla ? .
vågar jag ta risken att våga älska igen ? antar att man måste våga ta risker för att komma någonstans här i livet men mitt liv är redan för riskfyllt .

jaja , jag har tjatat av mig nu ....